torsdag 30 december 2021

Då slår vi in det här filmåret då

Innan vi kör en liten lista, en oansenlig uppradning av de bästa filmerna som mannen och jag har sett 2021, vill jag börja med att säga att jag skäms. Jo, det gör jag. För årets hela filmlista kan vara något av en historisk skampåle faktiskt, för vår del. Och då menar jag inte den korta best-of-lista som jag strax kommer dela här och nu med er, utan hela listan med alla filmer som vi sett under det gångna året. Det osar lite om den. Osar inavel. 

Av de fyrtiotre filmer vi sett i år (bara det ett historiskt lågt antal längre spelfilmer för det här hemmet bestående av två verkliga cineaster) lyser den internationella bredden med sin frånvaro. Det mesta är engelskspråkigt och vitt som huden på snövit en vinternatt. 

Och vi som alltid brukar sätta en ära i att se film från många delar av världen. Vi som vill kunna skryta med att ha olika perspektiv på våra filmrutiga näthinnor, och så har vi inte orkat sträcka oss längre än till USA i år. Så trist och rent ut sagt dåligt. För dåligt. Inte okej, helt enkelt. Enkelspårigt och ignorant. Filmvärlden är stor, och handlar bara om Hollywood i periferin, om vi ska vara ärliga. 

Suck. Vad finns det då för förklaringar? Mer än lathet och bekvämlighet. Inga bra alls, mer än just lathet och bekvämlighet - och tidsbrist. Och andra prioriteringar. Vi har gjort mycket annat i år, än att titta på film. Vi har sett en hel del bra serier - och så har vi ägnat en hel del fritid åt vår egen konstnärliga utveckling, på olika sätt. Bland annat. 

Sedan, när vi väl har satt oss ner framför skärmen och bestämt oss för att se en film, har vi varit lite för trötta för att orka ta del av något som kräver så mycket mer av ens sinnen än det som rör sig i mer välkända vatten. Alla sinnen behöver inte tas i bruk när man sätter sig ner för att se en film på ett språk man känner till. Och då menar jag både talspråksmässigt och bildspråket.

Så, jag skäms, det gör jag, och lovar bot och bättring. Här ska bildseendet ställas på vid gavel nästa år! Här ska vädras in mer av vår gamla välkända - blandade - filmfestival-känsla. Utbudet av filmpärlor som ska rulla fram över våra inre världar ska innehålla något från alla kontinenter. Ett nyårslöfte som heter duga.

Det går väl för bövelen an att äta sin tv-mat med blicken fäst på textremsan!? Utan att spilla på mysbyxorna? Om nu DET skulle vara något annat än en väldigt, väldigt dålig bortförklaring till att man väljer film baserat på att kunna titta ner i tallriken OCH ändå hänga med i vad som sägs i filmrutan...

Med allt det sagt, kommer här den utlovade listan på de åtta filmer som fick bäst betyg av oss under året som gått. Utan inbördes ranking. Åtta riktigt bra filmer. Flertalet engelskspråkiga, ett par franska. Och en svensk - väldigt, väldigt bra, by the way. 

Äsch. Nu snackar vi inte så mycket mer, tycker jag. Vi låter filmerna tala för sig själva. De flesta har jag nog bloggat om någon gång tidigare under året, åtminstone nämnt något om vad jag tyckte då, direkt efter tittandet. Ett par har jag inte pratat om alls, på grund av tidsbrist - och att deras innehåll känts för allvarligt för vad vi/ni orkat med under rådande världsläge. 

Men nu är det dags att slå in det här filmåret med både pompa och ståt och papper och snöre - och dra åt, för nu är det här filmåret snart alldeles slut. Helt slut.

 

* Jag, Daniel Blake (2016) I, Daniel Blake (originaltitel)

* Shirley (2020)

* Barnmorskan (2017) The Midwife (eng titel, ej att förväxlas med en välkänd engelsk serie, det här är något helt annat - och franskt)) Sage femme (originaltitel)

* Om själ och kropp (2017) Teströl és lélekröl (originaltitel)

* 10 items or less (2006) (ej att förväxlas med serien med samma namn)

* Psykos i Stockholm (2020) (filmen kallas följdriktigt Psychosis in Stockholm på engelska)

* Kvinnan från Brest (2016) La fille de Brest (originaltitel)

* Megan Leavey (2017)


Wrap it up! som man säger. 

<3

/helena

ps Om någon vred om min arm, och gjorde tusen nålar eller så, då skulle jag nog säga att Om själ och kropp var den allra, allra bästa filmen vi sett i år. Men bara då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar