Mystider! De är här på riktigt nu. Och vi börjar förstås månaden här inne med två underbara saker i eviga kvinnor vintage-världen: Mannen och Myrorna. Mm. Mumma, som vi säger. Vi vintage-lovers. (Vågar nog inte kalla honom vintage-mannen något mer, med tanke på att jag läste att det var en oldfluencer som kallar sig så.)
Fatta! Att det finns oldfluencers också. Hur komiskt? Hur knasigt? Vart ska den här åldersfixeringen ta vägen? Finns det något slut på den? För att inte tala om den allmänna kategoriseringen. Man är väl den man är. Den man vill vara. Det har väl varken med ålder eller kön eller något konstlat epitet som influencer att göra? Eller vad tycker och tänker ni om de här sakerna?
Anyway. December-mys, var det ja. På tapeten. Och här inne börjar vi, som sagt, med två favoriter. Myrorna och mannen.
Det finns ju andra second hand-butiker också, som de brukar säga i public service. Andra affärer med välgörenhet och socialt arbete i den återanvända blicken. Men för mig började ju allt med Myrorna en gång i tiden, som ni som läser flitigast säkert vet. Därför får de äran att vara först ut här inne den här månaden.
Kommer än idag ihåg det knarriga, lutande gamla golvet i butiken där allting började. Myrorna mitt i centrum. Beläget i en av stans äldre byggnader. Det hela hände sig för en sisådär tjugofem år sedan eller så. Det var ofta på lunchen jag gick dit. Tog ett varv runt bland alla skatterna med precis lagom mycket patina på. Lyfte på en kopp. Lyfte på en annan kopp. En skål. En tillbringare. Vände och vred på en lampa. Såg ett tyg jag tyckte om. Alltid mycket textil, här i ett av textilens högborgar - Borås.
Det var där inne jag började lära mig namn på saker och ting som skapats för länge sedan. Nåja, mest var det kanske det som ofta kallas contemporary idag, som jag föll för då. Ting och prylar från de stramare åren runt mitten av 1900-talet. Även det storblommiga sjuttiotalet fick gärna komma ner i kundkorgen och senare hamna på ett bord nära oss.
Åh. Jag kan fortfarande se den butikens alla små prång och vindlingar framför mig. Jag behöver inte ens blunda. För i fönstret står fortfarande en av de vintage-saker som jag köpte först där inne: Buteljlampan. Lampan som var något annat från början, sedan blev den lampa och nu står den i vårt fönster sedan många många år tillbaka.
Då kunde man verkligen fynda också, på den tiden gick det att hitta saker som verkligen var speciella. Åh. Nostalgin. Låt mig få känna den i några sekunder till, sedan måste vi gå vidare. Framåt mot en framtid där vi äntligen slutar kalla det här med återbruk, vintage och återanvändande för trendigt.
Jo, jag läste det någonstans nyligen - att en av trenderna 2022 kommer att vara vintage-inredning. Äh, lägg av. Nu måste vi ta det här med att använda det vi redan har på allvar. Nu måste vi sluta med trender. Olika typer av vintage-trender kan vi ju visserligen få ha, och unna oss. Om vi vill.
Då så. Decembers första inlägg är nästan klart. Och det står väl redan riktigt klart, att årets julklapp är både nött och lite skavd - och använd av någon annan innan du nu lägger vantarna på den.
Inte bara årets julklapp förstås, alla års: Den redan använda klappen. En snäll klapp. Snäll mot kinden. Och vinden, den som blåser de helt otrendiga vintage-vindarna närmre och närmre våra gröna hjärtan.
<3
/helena
ps Pass på. Snart kommer december-inlägg nummer två. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar