Hej på er. Har nästan inte tid med er idag. Jo, det är klart att jag har. Men ni får hålla tillgodo med några foton från förra helgen. Dagens solljus hade visserligen lämpat sig för fotande, men det användes till att njuta av färgerna som jag målade med istället. Veckorna går så fort, så fort. Fattar inte. Men det här är på många sätt den roligaste hösten och förvintern jag upplevt i hela mitt liv.
Jag förstår om ni tycker det är konstigt, men låt mig förklara. Självklart är det också en av de sorgligaste tiderna i våra liv - globalt sett. Men just nu tänker jag bara rent egoistiskt, bara på mig själv och mitt lilla liv, ni vet.
Det känns så bra att ha kommit en verklig bit på vägen mot att utöka kunskaper och fingertoppskänslan vad det gäller mina illustrativa förmågor. (Sedan kanske man inte behöver överdriva och måla på precis allt, som på den fula handkrämsförpackningen... Men jag var bara tvungen att dra av den fula etiketten och fixa till något lite mer passande att ha i möblerade rum. Happy hands, kallar jag den. Kanske finns ett sådant märke på riktigt också, vad vet jag? Vet bara att ögonen blir lite mera happy när de vilar mot det här ditmålade).
Ibland övar jag med hjälp av en skärmdump, som här. Ett reportage i Aktuellt för ett tag sedan. Det står hälsokris på textremsan, men för en gångs skulle handlar det inte om ni-vet-vad, utan det faktum att barnen knappt kan gå ut och leka utan att känna andningsbesvär på grund av utsläpp och avgaser som ligger stilla och puttrar över stora städer där ute i världen. Och så kan vi ju bara inte ha det. Vi måste hjälpas åt här, fördela och bidra så gott vi kan. En del flyttar berg och baxar ny kunskap hit och dit, och förhoppningsvis ända fram till där det behövs som mest, och jag...
...målar hundar. Jodå. Och lika glad är jag för det. Blev riktigt bra, även om min version tittar åt andra hållet.
Julkortet som kommer fram år efter år har kommit fram i år också. Snöig natur och en enda liten röd fågel. På baksidan skrev bästa svärmor något om att trädgården utanför hennes fönster såg ut så här vid Lucia, och att hon önskade att det skulle få ligga kvar ett tag. Sedan skulle hon in till grannfrun och fika, skrev hon. Och jag såg inte att mannen stod där bak i sin bästa helgstass: vintage-morgonrock! När jag fotade julkortet alltså. Och så har han sina långa, värmande och stärkande stödstrumpor på sig. Bästa grejen för benen som fyllt lite mer än tjugotvå eller så, om vi säger så.
På tal om julkort... Har kluddat fram någon slags blomma som vi eventuellt skickar med snigelposten till ett par vänner eller så. Vi får se. Ni får väl se om det kommer något i er brevlåda, vetja.
Det var den första adventshelgen det, i några bilder. Snart andra advent redan då. Tiden alltså. Önskar att den ville gå långsamt någon gång. Fast nej, jag ångrar mig, det är kul att försöka fånga sekunderna så gott man kan. Med kärlek och kreativitet. Och lite mera kärlek. Ungefär så.
Nu ska jag kolla om dagens små alster har hunnit torka. Sedan ska jag krama min egen michelin-gubbe när han kommer hem från kidsen och fritidsjobbet i sin tjockaste dunjacka.
Och nej, vi skulle naturligtvis aldrig köpa dunjackor first hand, men det vet ni ju redan
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar